En vecka i Botswana med Safariresors team

En gång om året samlar vi hela vårt team för att resa tillsammans i Afrika. Ibland besöker vi destinationer som redan är populära bland våra resenärer, för att följa upp samarbeten och träffa lokala partners. Andra gånger väljer vi ett land där vi vill fördjupa kunskapen och skapa en ännu starkare förståelse för vad som gör destinationen unik

Hösten 2025 gick resan till Botswana. Under nio intensiva dagar reste vi genom landet tillsammans, besökte boenden, träffade guider och upplevde Okavangodeltat på riktigt – allt för att kunna ge ännu bättre råd till våra resenärer.

Här berättar Otto från Safariresors Göteborgskontor om resan som gav nya perspektiv på safari och vad som gör Botswana så speciellt.

Första mötet med Okavangodeltat

Resan började med flyg via Addis Abeba till Maun i Botswana. På flygplatsen möttes vi av personal från Nokanyana Lodge, vårt första stopp. Siktet var inställt på Okavangodeltat i nordvästra delen av landet. Vi var tolv personer och fördelades på två bilar, båda försedda med kylboxar och svalkande dryck – en välkommen detalj i den afrikanska värmen.

Vi var där i slutet av november, under det som kallas green season, när regnet börjar falla och landskapet står i sin vackraste, grönaste skrud. Från flygplatsen tog det ungefär tre timmar att köra till lodgen. Den breda sandvägen kantades av täta träd och buskage som gjorde det omöjligt att se vad som dolde sig bakom. 

När vi svängde av mot lodgen började landskapet äntligen öppna sig. Grönskan blev ljusare och luftigare. Mellan träden glittrade vattendragen, och plötsligt förstod vi vad som gömt sig bakom all vegetation – Okavangodeltat i sin fulla prakt. Väl framme vid Nokanyana Lodge möttes vi med sång, kalla handdukar och välkomstdrink.

Färre boenden, mer vildmark

Botswanas regering har medvetet satsat på färre boenden och högre avgifter för att undvika massturism. Resultatet märks direkt. Här finns mer vildmark och en känsla av att verkligen vara ensam med naturen på ett sätt som är svårt att hitta någon annanstans.

Nokanyana Lodge ligger vackert med floder som rinner runtomkring. Vid restaurangen, där frukosten och middagen serveras, har man Okavangodeltat alldeles intill. Hit kommer elefanter och flodhästar för att dricka. På natten hörs ljudet av vildmarken – ett svårbeskrivligt ljud­spel av djur som de flesta av oss aldrig hört förut. Att bara ligga i sängen och lyssna till helt nya ljud var en magisk upplevelse i sig.

När landskapet öppnar sig

Efter incheckning åkte vi ut på vår första game drive i öppna safarifordon. Vi följde sandvägen ut genom buskaget, och där öppnade sig landskapet framför oss. Gröna fält sträckte sig så långt ögat nådde, genomkorsade av vattendrag som slingrade sig genom savannen som silver­band. Under green season, när allt står i sin grönaste prakt, är det nästan overkligt vackert.

Hade jag varit ett djur hade jag velat vara här.

Vi närmade oss flodhästarna och fick verkligen känna av deras enorma storlek. Kvällen avslutades med sundowner, en safari-tradition där man njuter av en drink i solnedgången, mitt i vildmarken. Vi klev ur bilarna och såg två flodhästhanar stångas lite längre bort. Plötsligt var den ena på flykt, sprintande i 50 kilometer i timmen. Chockerande snabb för ett djur som väger flera ton.

Tre dagar i Khwai

Under tre dagar utforskade vi området kring Nokanyana som ligger i Khwai, på östra delen av Okavangodeltat. Här såg vi många lejon – sovande i skuggan mitt på dagen, på jakt när mörkret föll. Vi körde night game drives och fick uppleva hur savannen vaknar till liv när solen gått ner.

Vad som verkligen slog mig var hur vackert det blev när savannen mötte vattnet. Vattendragen grenar ut sig över hela Okavangodeltat och skapar ett landskap som är svårt att hitta någon annanstans. De öppnar också upp för andra typer av upplevelser än traditionell safari – något vi skulle få uppleva mer av senare.

Flyg över vildmarken

Efter tre dagar var det dags att byta boende. Vi åkte bil i 2,5 timme till en liten landningsbana mitt ute i terrängen – en smal remsa asfalt omgiven av buskage och ingenting annat. Ett safariflyg väntade, precis stort nog för att rymma oss alla tolv.

Flygningen tog en halvtimme, och när vi tittade ut genom fönstret blev det påtagligt hur mycket vildmark och hur få boenden det finns i Botswana. Då förstod vi verkligen vad som gör landet så unikt – orörd vildmark så långt ögat når.

När vi landade möttes vi av två nya guider. Gomoti Plains Camp var vårt nästa hem, och redan från början märktes en annan nivå av service. Guiderna var elegant klädda, bilarna noggrant utsmyckade. Alla fick varsin termos med kallt vatten, graverade med campets logga och märkta med våra namn.

Gomoti Plains – ensamma med vildmarken

Gomoti Plains Camp låg lika vackert som Nokanyana, med samma slående landskap där vatten och savann möts. Här såg vi inga andra bilar. Det var vi och vildmarken, ingenting annat.

Här bestod dagarna av för- och eftermiddagssafari, precis som på Nokanyana. Men en av förmiddagarna fick vi välja mellan mokoro eller vandringssafari. Jag valde mokoro eftersom jag kört vandringssafari tidigare, och det var något jag verkligen ville uppleva.

En mokoro är som en gondol – man sitter två personer i den smala båten medan en guide står och föser den framåt med en lång pinne. Vi hade åkt bil på safari och flugit över landskapet i ett litet flygplan, men nu gled vi fram genom vattnet, helt tyst, bara några decimeter över ytan. 

Våra guider hade bott i Okavangodeltat hela sina liv. Den kunskapen märktes i varje detalj, och blev extra tydlig när vi mötte flodhästar.

Långt innan vi kom fram, innan vi hörde eller såg något, började guiden slå med sin pinne i vattnet. Små, rytmiska slag som skickade vattenringar framför oss. Han hade sett små bubblor som berättade för honom att en flodhäst fanns längre fram. Vattenringarna var hans sätt att signalera att vi närmade oss, så att flodhästen inte skulle bli överraskad.

Det är något speciellt med att sitta så nära vattenytan när man vet att det ligger en flodhäst alldeles intill. Ett djur som väger uppemot fyra ton och kan vara extremt farligt om det känner sig hotat. Men guiden höll sig lugn hela tiden, visste exakt vilket avstånd vi skulle hålla och såg till att vi aldrig provocerade den.

I efterhand är det ett av de starkaste minnena från resan – den där kombinationen av spänning och tillit till guidens kunskap.

När leoparden jagade

Både Nokanyana och Gomoti hade pool, och en förmiddag valde vi att stanna kvar vid lodgen istället för att åka på safari. Där satt vi vid poolkanten och såg vattendragen precis framför oss, med vilda djur som rörde sig längs vattnet. Det kändes overkligt.

Men under övriga dagar var vi ute på safari, och det var där de starkaste upplevelserna väntade. Bägge boendena vi besökte ligger i privata reservat, och det innebär att guiderna kan köra off road – rakt ut i bushen för att komma djuren närmare. Här, långt bort från andra safarifordon, fanns det bara vi och djuren.

Vi såg en leopardhona och hennes unge jaga antiloper. Vi fick följa dem i över en timme, körde off road på behörigt avstånd så vi inte störde. Leoparden passerade så nära att vi kunde höra hennes andetag. Lejon gick en meter från bilen. Det kändes nästan som att vi hade en osynlighetsmantel – djuren gör sin grej, de är inte intresserade av oss. Men vi får se allting. Det är som en film som utspelar sig framför ögonen på en.

Och det i kombination med att vara helt ensamma. Inga andra bilar, bara vildmarken och vi. Det var magiskt.

Victoriafallen – en skön avslutning

Efter sex dagar i Botswana avslutade vi resan med tre dagar i Zimbabwe vid Victoriafallen. Det blev en skön avslutning på en intensiv resa.

Långt inne i södra Afrikas inland ligger Botswana, avskilt från havet. Så vill man kombinera safari med sol och bad vid en strand finns det mer praktiska destinationer – Tanzania med Zanzibar eller Kenya med Diani Beach, till exempel. Men Victoriafallen blev en perfekt kompromiss. Här får du avkoppling och ett lugnare tempo utan att behöva ta dig till kusten. Du kan slappa i solen vid poolen och därefter gå ut och äta på restaurang, något som inte finns som alternativ ute på savannen. Efter alla nya intryck på safari var det skönt att bara få ta det lugnt.

Victoriafallen i sig är svåra att beskriva. När man står där och ser denna enorma vattenmassa störta ner 108 meter, med ett brus som hörs kilometrar bort, omgiven av ett permanent dis av vattendroppar som skapar regnbågar i solen – då förstår man varför lokalbefolkningen kallar dem för Mosi-oa-Tunya, "röken som dundrar".

Ett besök vid fallen är en halvdagsaktivitet där man kan ta en guidad tur och sen gå fritt bland olika utsiktsplatser. För den som vill ha mer äventyr finns rafting i vattnen nedanför fallen och bungyjump från bron som förbinder Zambia och Zimbabwe.

Efter sammanlagt nio dagar i Afrika reste vi hem till Sverige med en helt ny förståelse för Botswana. Jag ser verkligen fram emot att dela dessa upplevelser med våra resenärer – berätta om hur det känns att glida fram i en mokoro, se leoparder jaga på nära håll och somna till ljudet av vildmarken utanför tältet.

Det är precis det vi menar när vi säger att vi kan Afrika – för vi är där, på riktigt. Läs mer om hur vi arbetar i vår artikel Varför resa med Safariresor.

Skriven av

Otto Kristoffersen, Safariresor Göteborg

Otto jobbar på Safariresors Göteborgskontor och har rest mycket i Afrika. Han känner kontinenten väl och tipsar gärna om allt från safari och boenden till hur du kombinerar olika destinationer. Kontakta Otto: otto@safariresor.se